Dagen efter

Toulouse - solen skiner och stämningen är nästan som vanligt efter gårdagens tragedi. Jag har inte alls märkt av att Toulouse är i högsta terrorberedskap, inte fler poliser eller mer säkerhet än vanligt. Vet inte hur man ska analysera detta, om det är ett bra eller ett dåligt tecken? - Förhoppningsvis är det på detta sätt då man inte ser pistolmannen som något större hot (dock inte trovärdigt), kanske är det så att man inte har någon aning om vad man ska göra och därför inte gör så mycket. Sarkozy har sagt att man skulle öka säkerheten runt judiska skolor, detta är väl bra, men man får inte glömma att troligen samma person tidigare dödat t.ex muslimer, detta betyder ju att man också borde öka säkerheten runt invandrartäta områden. Man ber dock människor att hålla sig inomhus så mycket som möjligt och undvika stora folksamlingar.

Jag har märkt en viss orolighet och rädsla bland folk i allmänhet. Folk säger att de inte vill gå ut, att de vill stanna hemma där de känner sig säkra. Många säger att de inte ska ut och dricka i helgen då de är rädda för ett attentat mot en bar eller liknande. Ingen vet om eller när gärningsmannen kommer slå till igen, folk går och väntar på att något ska hända - antingen att polisen fångar den skyldiga eller att de får höra om ännu ett mord.

Jag berättade i ett tidigare inlägg om att jag var i Oslo under terrordådet 2011, självklart går dessa händelser knappt att jämföra. Det de har gemensamt är att båda dåden har utförts av en högerextrem man (räknar med att detta gäller i Toulouse). Att högerextremister är på framfart i Europa är något som de flesta säkerligen har lärt sig efter det som hände i Oslo och på Utöya. Idag har vi väldigt bra koll på islamiska terrororganisationer och därför är inte terrordåd av dessa särskilt vanliga i Europa. Vi måste kontrollera högerextrema grupper och individer på samma sätt, de är ett hot mot säkerheten i vårt Europa och man måste kunna gå runt invandrare som icke invandrare och känna sig säker.

Jag glömmer aldrig sorgen i Oslo efter bomben mot regeringskvartalet och tragedin på Utöya, något liknande denna landssorg märker man inte av i Toulouse - självklart sörjer folk men livet går snabbt vidare, det är dock viktigt att aldrig glömma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0