Terrorn förföljer mig!

22 juli 2011 så satt jag och arbetade i ett kontor i centrala Oslo, det var en fredag och alla var glada då det vankades helg. Helt plötsligt hör vi en smäll och byggnaden skakar till, alla blir rädda och teorierna börjar produceras. Någon säger att det kan ha varit en gasläcka, någon annan skyller på en kraftig vind - jag själv använder internet, går in på twitter och följer alla tweets som har med Oslo att göra, tar inte mer än några minuter innan vi kan bekräfta att det var en bomb vi hade hört, en bomb i centrala Oslo - kändes så avlägset.
Vi blev tvungna att evakuera byggnaden, Oslo såg ut som en krigszon. Jag gjorde snabbt en statusuppdatering på facebook för att berätta för alla att jag var okej. Jag försökte ringa mina 2 rumskompisar, ingen svarade, jag ringde och ringde men fick aldrig något svar.

När jag hade kommit hem till min lägenhet så såg jag båda mina rumskompisar sitta framför tv:n, jag blev då både lättad och förbannad, varför kunde dem inte svara? Förklaringarna var ljudlös telefon och något annat, Idioti!
Jag satte mig ned och följde utvecklingen genom olika nyhetskanaler. Efter en tid förstod vi att terrordådet i Oslo inte var något mot det som hände ute på Utöya, en bit utanför Oslo. Alla känner till den historien, en rasist vid namn Anders Behring Breivik sköt ihjäl 69 personer. Tiden därefter var tung, Oslo var en stad i sorg. Militärer patrullerade på gatorna och människor sökte tröst i kyrkan, speciellt domkyrkan, utanför kyrkan fanns det oräkneliga buketter med blommor, väldigt fint.

Idag, 19 mars 2011 flertaliga mord i Toulouse, min nya hemstad. En man, säkerligen rasist om inte antisemit, har idag skjutit ihjäl 3 barn och en lärare vid en judisk skola i centrala Toulouse, inte alls långt ifrån var jag bor, jag kan åka dit med min longboard på cirka 10 minuter. Gärningsmannen kopplas samman med ett annat brott tidigare mot 3 soldater med arabiskt och västindiskt ursprung i området runt Toulouse. Sarkozy har förklarat Toulouse-området i högsta terrorberedskap, exakt vad detta betyder vet jag inte. Kommer väl kanske se lite mer polis och militär ute på gatorna.

För en lite mer utförlig artikel tryck här!

Just nu är jag inte så rädd, fastän jag vet att det finns någon galen människa där ute som kanske kommer mörda igen. Jag är mest orolig för min familj här i Toulouse, jag har 2 små kusiner som jag är lite orolig över, om han har skjutit mot en skola en gång vad säger då att det inte kan hända igen?

Jag kommer hålla er uppdaterade om situationen i Toulouse och vad som händer vidare.

Terrorn förföljer mig och man är inte säker någonstans.

Fred & Kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0